Nu när det är sommarlov och jag slutat nian föralltid så känns det surt att bara tänka på allt som man inte kommer vara med om igen. Pluggfria mattelektioner som man skrattar bort, gå förbi spegeln och stanna och kolla hur man ser ut eller helt enkelt bara snegla förbi och säga -jag bryr mig inte. Komma ner och se cafeteria dörren vara öppen till joannas nudlar och toast som man får klara sig utan nu, Höra skratt från "björnarna" om anna-karins "så" ord som kommer ut och helt enkelt inte kunna se någon av dom igen..



♥